Vitt brus/White noise/Bruit blanc

Vitt brus
Teckningarna görs för hand, punkt för punkt. Det tar väldigt lång tid ; veckor, månader. Jag använder fotografier som modell och det är märkligt vackert och bisarrt att se vad som händer när man för samman en ”ögonblicklig” teknik med ett sätt att gå till väga som är mycket mödosam och som verkar liksom oändligt långsam. Det är teleskopiskt i tidsmässig mening.
Det är också något som påminner mig om ”mandalas” som består av miljontals sandkorn. Varje bläckpunkt är ett ”nu”. Hur många ”nu” behövs för en hel teckning? Hur hittar och fångar man detta ”nu”? Var finns början och slutet på ”nuet”?De foton som väljs som modeller är inte särskilt viktiga i sig, inte mer än viljan eller intuitionen hos personen som tog fotot.
Men jag måste noggrant välja det foto som jag ska arbeta och spendera så mycket tid på, eftersom jag kommer att se det varje dag i flera månader. Är det rätt bild? Hur ska jag välja ut?Följden blir att allt blir viktigt, eller snarare, att det inte finns någon skillnad. Vad är det som är värt att lägga så mycket tid på? Att det ena är viktigare än det andra? Att en kvadratcentimeter damm på en komet är lika viktig som en glänta i skogen?Punkt för punkt materialiseras bilden på pappersytan. På nära håll är det bara en massa fläckar, som att titta på en gammal tv-apparat när programmet är slut och det är en massa vitt brus som låter ”sssshhh”... Sedan, med rätt avstånd, framträder bilden med former, figurer, landskap, träd... det ser ut som världen.(Texterna i bilderna kommer från lyssnande av Peter Browns inspelningar, "Satsangs", med Peter Brown)

White noise
The drawings are done by hand, point by point. It takes a very long time; several months. I use photographs as a model and it is strangely beautiful and bizarre to see what happens when you combine an ‘instantaneous’ technique with a way of working that is very laborious and seems infinitely slow. It is telescopic in a temporal sense.
It's also something that reminds me of ‘mandalas’ made up of millions of grains of sand. Each ink dot is a ‘now’. How many ‘nows’ are needed for a whole drawing? How do you find and capture this ‘now’? Where is the beginning and end of the ‘now’?The photos chosen as models are not very important in themselves, no more than the will or intuition of the person who took the photo.
But I have to carefully choose the photo that I will work on and spend so much time on, because I will see it every day for months. Is this the right picture? How to choose?As a result, everything becomes important, or rather, everything is equally important. What is worth spending so much time on? Is “this” more important than “that”? That a square centimeter of dust on a comet in outer space is just as important as a clearing in the woods.Point by point, the image materialises on the surface of the paper. Up close, it's just a bunch of spots, like watching an old TV set when the programme is over and there's a lot of white noise that goes ‘sssshhh’... Then, at the right distance, the image appears with shapes, figures, landscapes, trees... It looks like the world.(The texts in the images comes from listening to audio recordings, “Satsangs”, with Peter Brown, )

Bruit blanc
Les dessins sont réalisés point par point, à la main. Du coup, en faire un prend beaucoup de temps, des semaines et des mois. J'utilise des modèles photographiques et c’est étrangement beau et bizarre de voir ce qui se passe quand on confronte une technique “de l’instantané” et une technique très laborieuse et qui semble interminable. C’est télescopique dans le sens temporel.
C’est aussi quelque chose qui me fait penser à la notion “des mandalas” composées de millions de grains de sable. Chaque point d’encre est un “maintenant”. Combien de “maintenant” faut-il pour un dessin? Comment trouver et capturer ce “maintenant” ?
Où sont le début et la fin de “maintenant” ?Les photos choisies comme modèles n'ont rien de très important, rien d'autre qu'une volonté ou une intuition de la personne qui a pris la photo.
Mais moi, je dois bien choisir la photo sur laquelle je vais travailler, car je la verrai chaque jour pendant des mois. Est-ce la bonne? Comment la choisir?Du coup, tout devient important, ou plutôt également important. Qu’est-ce qui vaut la peine de lui consacrer autant de temps ? Que "ceci" est plus important que "cela" ? Qu’un centimètre carré de poussière sur une comète est aussi important qu’une clairière dans la forêt ?Point par point l’image se matérialise à la surface du papier. De près c’est juste un amas de mouchetures, comme regarder un vieux téléviseur quand l'émission est terminée et qu'il y a toute cette “neige” qui fait “sssshhh”… Puis avec la bonne distance l’image apparaît, avec des formes, des figures, des paysages, des arbres… ça ressemble au monde.(Les textes dans les images proviennent de l'écoute d'enregistrements audio, des "Satsangs ", avec Peter Brown )